Jag gjorde det fram till för ett år sen ungefär...
Jag kom en dag till en punkt där jag insåg att jag var tvungen att välja. Mitt sätt att leva och se på mig själv var inte hållbart. Om jag fortsatte den vägen skulle jag dö. Åtminstone inuti. Den insikten var helt klar. Men att tänka om och förändra är varken lätt eller gratis. Det kostar kanske inte pengar men tid, energi och tålamod.
|
Bild: Gerd Altmann |
Fokus läggs helt enkelt på det som får mig att må bra. Hade jag varit en karriärsmänniska hade prioriteringen sett annorlunda ut. Det gemensamma är att jaget alltid står i mitten. Ingen kommer ju undan från sig själv. Det gamla utnötta ordspråket "man måste kunna älska sig själv för att kunna älska andra" är inte så dumt ändå. Livet blir dessutom både positivare och mer medvetet. Med positivare menar jag inte att man går runt som en solstråle varje dag. Snarare handlar det om tänkandet och det själsliga måendet. Så vad betyder allt detta för mig i praktiken?
Det i sig skulle kunna bli en hel uppsats. För att ge dig några exempel:
- Varje morgon ställer jag mig frågan - vad behöver jag idag? Lyssna inåt.
- Denna semester har vi (jag och min sambo) vigt åt oss. Vi tar dagarna som de kommer och lyssnar på oss själva. Det självklara besöket hos vår favoritgumma i Norrland är förstås inplanerat. På hennes gård kan vi njuta av lugnet och följa naturens rytm. En retreat i sig.
- Att gå ner i arbetstid för att kunna prioritera det jag tycker om och vill. En ekonomisk uppoffring mot mer tid för kärlek. Jag väljer bort ett liv där jag kan köpa allt och flasha med mina nya dyra saker. Istället kan jag fika oftare med mina vänner. Kyssa min käraste mer och ägna mig åt mina hobbys. Allt detta offrade jag förut för jobbet. Ett jobb jag inte ens trivdes med. Min livskvalitet var obefintlig och jag kände mig kvävd.
Mitt råd till dig är våga välja livet, ditt liv.
Skrev just en kommentar, men vet inte om det kom hit eller om det försvann. Skriver igen...
SvaraRaderaKloka ord. Jag är egentligen mycket medveten om var min stresströskel går, men lika fullt blir det lite för mycket varje sommar. Mycket packa och packa upp och åka hit och dit. "Måste" hinna med stugan, stranden, föräldrar och syskon. Vet också att man inte måste någontng, men men.../Mvh Maria- http://www.jagblommar.se
Tack. Att ha kommit till insikt om sina gränser är en bra början. Oftast är "måstena" jobbigast innan de sätts i verket. Att umgås med nära och kära väger oftast upp den kraftansträngning organiseringen innan innebär. Så länge du mår bra är allt som det ska.
SvaraRaderaSom du ser följer jag din blogg så jag inte missar dina nya kreationer och upptåg. /Charlotte